Kan man säga så när man bara är 33 år?
När man bara är...??
Enligt egna mått mätta förstårs.

Hur som haver.
Det blev utgång igår.
Och som sagt, det var bättre förr. Kanske var man fullare,kanske kändes det inte som om man var Askungen som var tvungen att vara hemma vid en speciell tidpunkt lika mycket då.
Ska väl påpekas att det hade ju inte gjort så mkt om man hållt lite på tiderna dock...
Kunde ju sparat en och annan anställning....

Hur som haver!
Ut kom vi och även om jag hade en klocka stor som ett ankare om handleden så stod jag där, och gungade till musiken. För är det en sak jag slutat med sen jag blev mor så är det att dansa. Borde säkert slutat långt tidigare än så...men...
Det fanns fler som borde slutat för länge sedan.
Hade en triangel av killar vid sidan av mig som rörde sig ryckigt och våldsamt till musiken. Ingen direkt stil förutom deras egen. Man får inte skratta, men ibland var det svårt när buggen mötes av hip hop steg med en touch of salsa. Kreativiteten var det inget fel på.
Jo, möjligen på robot mannen då.
Då sa mannen något väldigt klokt, som säkert stämmer in på många av oss:
- Förr dansade jag jämt, när jag klev in på ett ställe dansade jag tills de stängde... hip hop....
Jag kommer ihåg att folk log uppskattande mot mig, idag förstår jag att det kanske inte var därför de log.

Så sant som det är sagt.
Får jag bara tillägga att min blivande hade långt hår på den tiden.....en grek i långt krulligt hår som dansar hip hop...
Jag hade nog också lett, men fan inte av uppskattning......