Jaha!
Där for de iväg.
Jiajia och största pojken......jag kommer inte tillbaka sa han innan han for. Det är sånt man vill höra när man står med hjärtat i halsgropen och tårarna trycker på.
Förstår honom.
Skulle kanske säga samma sak om det var jag som skulle resa.
Så nu är jag enbarnsmamma igen.
Det är så tyst så tyst....
Ingen som skriker och härjar.
Ingen som ska se Pippi eller Karlsson eller nej, Captain Hook...eller nej Pirates....eller........
Ingen som bråkar om att gå och lägga sig/äta/bajsa....
Ingen som kramar en.
Ingen som .........som han......

Man är aldrig nöjd.
När han är här skriker man att han ska vara tyst, lugn, snäll...
Nu skulle man göra vad som helst för att få höra hans röst.
Han ska vara borta en vecka, han har inte flyttat hemifrån fast om man tittar på mig skulle man tro att han tagit båten till USA och emigrerat.

Nu tjuter den andra så då var friden störd i alla fall....
Aldrig är man nöjd.