På lördag drar vi lasset hem.
Bye bye Santorini..
Hello Sweden!

Borde vara så glad att jag rusar runt med en Sverige vimpel och skriker könsord, men istället sitter jag inne i mitt lilla grekhus och gråter (amen va fan...ja so what, igen ja ja....).
Det är sorgligt att ta adjö, det är jobbigt att vara stor och bestämma saker när man inte vet vad man vill, hur man vill och hur man gör.....

Först tyckte jag det var en super ide att resa hem igen, nu, efter allt som hänt, känns det mer som om jag testar hur mycket bagage man kan ta med på flyget, hur mycket orkar en deprimerad tvåbarns morsa släpa med sig från land till land.
Fan vad kilon jag släpat på i mina dar, vad nervös jag varit inför olika flygningar, och som jag avundas de som åker på normala resor utomlands och har små lätta cabinväskor med sig, en tshirt, en bikini överdel och ett par platå skor....

Själv ska jag har med mig två resväskor, om jag kan stänga dem, får slå in dem i gladpack annars, det har jag sett funkar, en barnvagn, en väska a cabin, med allt smink, och tunga hygenartiklar den ska jag också checka in, en kartong a cabin, med playmobil a 1000 delar, två stycket barn, varav en ska sitta i babybjörn och väger runt 30kilo, GOOD LUCK!, babyväska och div påsar med picknick, för vem i helvete betalar 210kr för en tinad rågbulle och en konservlunch med tillhörande kaffe???

Jag ska utnyttja min vännina som åker med samma plan, incheckning ihop och skrikande halvgreker i miniformat och två frusterande äkta grekiska män i bakgrunden, ska göra att väskorna lätt som en plätt slukas in i bagageinkastet.
Synd att man inte kan checka in barnen också, eller åtminstonde slå in dem i gladpack så man vet var man har dem....