Eftersom jag är ett enda nervknippe och stressar tills jag blir blå, ska jag nu sjunka ner på spikmattan och bli avstressad.
Hur nu det fan ska gå till.
En miljon spikar som bara hoppas på att min tunna oskyldiga hud ska ge med sig och gå sönder.
Om jag blir lugn och avstressad av detta så lovar jag att alltid prata gott för indier och spikar.
Men visst, jag är så jävla trött så jag tror nog att jag kan sova på spikar, skulle nog kunna sova på glöd om det vore....
Så trött är jag, lyxhustrun har bivit heltidsarbetande ensamstående småbarnsmorsa.
De blå ringarna under ögonen är så stora och går så långt ner att jag trodde det var skorna som färgat av sig...
Spikmattan nästa.