...är förbryllande.
Och då menar jag inte bara det här med att det regnar 99% av de tre månader som vi kallar sommar.
Nej, det är det här med solen.
Att den är uppe så sent, fast det är klart att när den väl kommit fram kan den ju gott stanna ett tag så jävla sällan som den lyser.
Men för oss, och speciellt Storebror, som spenderat de flesta somrar i Grekland är ju detta lite av ett mysterium.
Första natten när vi skulle gå och lägga oss var det strålande sol, fast jag fällde persiennerna så sipprade solljuset in.
Storebror tittade mystiskt på mig och sa:
- Är det dag nu?
- Nej det är kväll, och läggdags!
- Men solen lyser ju!
Ja jo det har han ju rätt i, men enligt klockan så är det alltså natt.
Nu på mornarna när han vaknar frågar han alltid:
- Är det morgon nu?
Ja hur fan ska man veta?
Ena dagen är solen uppe till midnatt, nästa dag är det så regn grått att vi måste tända lamporna vid tre tiden...
Inte undra på att var tredje svensk knaprar lyckopiller.
Här hjälper fan inga morötter och D-vitaminer...