Resan bokad.
Och hjärtat sjunker en aning i bröstkorgen.
Men jag sparade 1500kr på att vänta in i sista sekund, men inte ens det funkar....
Ikväll har vi skaffat barnvakt, Nounous (gudfar) ska hjälpa oss älskade att åtminstonde få en sista kväll ensamma.
Middag såklart, raki och tårar...
Så blir det alltid.
Jag sitter alltid uppklädd och sminkad och tjuter på restauranger.
Alltid finns det något att bli sentimental över.
Och det kan ju bero på drickat lite....
För inte är jag väl så blödig egentligen?
Bara när jag läser cancerböcker.
Och ser på Pame Paketo ( typ som Försvunnen, eller vad det nu heter...).
Och när jag har feber, dricker, barnen säger fina saker, och och och....
Och när mamma bryter lårbenen av sig såklart!
Det är väl tillåtet att vara lite blödig när man lämnar en kär. Jag är världssämst på det. Förrutom min kille, han är sämre. Jag var borta i två dagar och när jag kom hem visade han mig en muskelknut som han hade fått på ryggen och sa "den kom när du åkte..."
Jaha ja,hemma är jag, samvetskval har jag, men nu fick du ju något att skriva i din blogg, inte för att det tryter hos dig. men lite annorlunda.
