Tänkte bara avsluta Lördagsberättelsen med att vi hamnade alltså på annan restaurang.
Där man tillämpade Praktikanter...
Om någon sett ICAs reklam kan jag meddela att detta var tio ggr värre.
Jag tror hon tog vår beställning 15ggr och ändå fick hon inte till det!
Sämre restaurangbesöks upplevelser får man leta efter, och allt på en kväll.
Tur att man blev full åtminstonde....
Fan, nu när jag tänker efter......fick vi någonsin in maten?????


Mamma!
Jag skojar!

Imorgon blir jag 35-år, hipp hipp!!!
Tänker ta tillfället i akt och berätta att vi ska på Romantic holiday nummer 2.
Denna gång bär färden till Stockholm, Fredag-Söndag!!!!
Jag vill härmed utlysa min mor som världens bästa mamma, som gör det möjligt för oss att kunna åka på denna resa!
Jag kan inte säga det tillräckligt många gånger:
Jag älskar dig!

- Mamma, du är snäll.
- Pappa är rolig!

Vad är bäst?

Ja så gick då hela glada skaran från jobbet till den berömda Tapas restaurangen.
bara för att bli mötta av en vresig servitör i dörren:
- Hoppas ni beställt bord!
Snopna och något långa i ansiktet stammar vi fram, att jo det har vi, tio personer, men tyvärr blev vi bara åtta..
- TYPISKT, utbrister då den redan super sura servitören.
- Man kan faktiskt ringa och meddela, frustar han medans han sliter ett  av  borden från vårt långbord.
- Jo förvisso, försöker jag, men paret har en nyfödd och...
- Det finns ALLTID ursäkter, fnyser han och försvinner.
Till saken hör att restaurangen är mer än fullsatt, det står redan en kö vid dörren så våra "överblivna" platser tas snabbt upp av nyanlända.
Till vilken den trevlige surkarten förmedlar:
- Beställ era drinkar nu, vi har problem i köket, ni kommer få vänta på maten!
Till oss ägnar han inte en blick.
Vi bestämmer oss snabbt för drickat men ingen tycks längre lägga märket till detta stora sällskap som har mage att komma två för lite....
Lagom när vi bestämt oss för att lämna stället, dyker surkart nr2 upp. Utan ett leende står hon beredd med blocket, vi frågar då lite försynt om det kommer dröja lika länge med maten, då vi väntat över en halvtimme bara för att få beställa drickat.
- Ja, vi har problem i köket, minst en timme kommer maten dröja.
Problemet tycks bestå i att de har personal brist, en stackars människa står och sliter i köket och restaurangen är som sagt knökfull.
Vi ber att få tacka för oss, och går mot dörren.
Där möts vi av en gigantisk kö, varav en av de förväntansfulla utbrister:
- Ja det är inte lätt att vara populär.
- Lika bra att de går, snäser den otrevliga servitören.

Ja....
Vad ska man säga?
Stället är nyöppnat och visst, det kanske gick bättre än förväntat, men att vara trött på gäster redan i detta stadium verkar ju verkligen inte lovande.
Synd, för det verkade vara ett riktigt trevligt ställe, förutom den skällande servitören då.....

Kvällen slutade inte lyckligare på nästa ställe, men det återkommer jag till.
Nu måste jag vila, blev så trött av att tänka på den sura skitservitören, tror jag ska svimma lite....  

Storebror berättar för mormor att han är rädd för mörkret, för då kommer tjuvarna.
- De kommer och tar mina pengar!
- Nej, det tror jag inte, du har ju inte så mycket pengar, de rånar mer banker och så....
- Och så dödar de folk!
- Va, vem dödar de?
- Inte vet jag, jag var inte där!

Man får inte skylla på praktikanten!
Fan vad jag önskar att jag haft en praktikant att skylla mina tabbar på idag.
Vissa dagar är huvudet fullt av bomull, man lever i ett töcken, och likt detta mörker och regn utanför verkar hjärnan ha tagit paus och lagt sig till vila likt en brunbjörn.
Vaknade seg men till ett tyst hus, skönt, en kaffe och nyhetsmorgon på tv.
Vem står 10 sek efter man inrättat sig i soffan och dragit filten om sig?
Lillebror:
-Pippila?!
Där tog bomullen över och brunbjörnen gick och lade sig.
Började jobbdagen med att städa sönder en lampa på jobbet, normala människor har en reflex som gör att man försöker rädda situationen. Men inte denna bomullsdonna, nej likt en zombi såg jag lampan trilla i slowmotion och landa i tusen bitar på golvet. Jag tror inte ens att reflexerna räckte till att blinka. Jag minns inte att jag gjorde det i alla fall.
Tog betalt av kunden för en behandling hon inte utfört och blev tvungen att stammande be om yttligare 90 kr. Inte undra på att alla frågar efter kollegan, vem vill få behandlingar av en praktikant som inte ens kan räkna?

Nu sitter jag i tryckt förvar i hemmets lugna vrå och dricker rödvin, gjort en kycklingsallad utan att blanda i hackade fingertoppar. Tänt levande ljus, och hoppas på att maken kommer hem och blåser ut dem i fall att brunbjörnen går och lägger sig......

I know.
Min smak av tv pogram ger mig magsmärtor, jag ser mer än sällan på nyheterna och mer än mycket på all trash tv.
I like!
Men så retar jag mig alltid på något, idag på hon baren bruden Meral, Merel, what ever.
Wanna be someone, but aint nobody.
Så såklart ställer hon upp i programmet för att visa när hon ska bleka tänderna.
Sitter och svär, snusar och dricker kaffe.....
Är det undligt om människan blev en nobody?
Ax Xristemou!

Satt ute och rökte med grannen!
Och här satt jag i mörkret och oroade mig......

Gav jag cykel-lamporna till mannen?
Hittar han hem i mörkret?
När fan cyklade han sist?
KAN HAN CYKLA?????????
Fan i helvete, gammal skrällig cykel med bockstyre, från 80-talet, vad tänkte jag på?
Han skulle bara till gymmet men har nu varit borta i mer än 2 timmar......
Och så är det så mörkt där ute.....lilla greken på min mintgröna bockstyrade cykel....
Nyckel i låset!
HALLELULJA!
Han är hemma!

..Get a job!
Om det ändå vore så enkelt "Anonym".
Lilla Sverige är ganska hårda med att alla måste kunna svenska för att få ett jobb.
Tom arbetsförmedligen har sina inskrivningsdatorer endast på svenska....
Men visst vore det bäst!
Och han har faktiskt bett om "praktik" så de ska slippa betala.....men ändå så tar det emot...det passar sig väl sig inte att jobba gratis i Sverige? Får man det? Och så vidare.
Och då är de flesta grek/svenskar....
Vi lever under Storebrors vakande öga hela tiden, våga inte bryta mönstret, för då ska du få den svenska myndigheten på dig!
Men visst, Sverige är fantastiskt, med allt vad barnomsorg och sjukhus beträffar.
Men det hjälper ju inte alltid när mörkret är som mörkast och tystnaden är total....

Han skrumpnar ihop för var dag som går...
Varje minut tycks svår att andas fram...
Ska det vara så jävla svårt att trivas i vårt becksvarta land?
Så svårt att se det fina med tysta gator och tomma torg, bleka ansikten med blickarna i gatustenen, tomma cafeterier och regnvåta skor?
Måste telefonen avslöja hemligheter om den soldoftande landet, solstrålarna som aldrig tycks lämna himlen, frappe doften som tränger ut ur telefonluren.....
Varför kan inte Sverige vara bra?
Varför kan inte livet vara lätt?
Varför finns det ingen liten grek här som kan bli vän med min lille man och visa att bara man är älskad och har kompisar så kan man bo vart som.
Grek?
Kompis?
Någon?

Tur att man har en hårig famn att krypa upp i då!

Vill be om ursäkt till Anna, som jag hoppas inte tog illa vid sig efter mitt utbrott mot dagispersonalen.
Jag har god tro till er förskolepersonal, jag tror bara att jag hamnat på ett dagis som eventuellt har brister, både på personal och tyvärr engagement.
Men inget illa menat, nästa gång är det Ica personalen som blir hårt åtsatta ;-)

Vill be om ursäkt till Anna, som jag hoppas inte tog illa vid sig efter mitt utbrott mot dagispersonalen.
Jag har god tro till er förskolepersonal, jag tror bara att jag hamnat på ett dagis som eventuellt har brister, både på personal och tyvärr engagement.
Men inget illa menat, nästa gång är det Ica personalen som blir hårt åtsatta ;-)

X2000 rusar framåt i Sverige natten..
Och på det tåget sitter Mannen och för varje hjärtslag kommer han närmare.
Jag tror på kärleken, jag tror på oss.
Och inatt ska jag äntligen slippa sova ensam.

Vad krävs det för att bli förskollärarare idag?
Jag vet att de har stor press på sig, och många barn på få personal, men allvarligt!
Idag blev jag uppringd och ombedd att komma och hämta Storebror som hade ont i magen.
Väl på plats skuttar en glad fyraåring imot mig vrålandes:
- Mamma!!? Ska vi gå hem, får jag leka med Joline då?
Hummande och små röda i ansiktet försöker personalen ursäkta sig, ja, jo, hmm, han blev ju bättre när han fick komma in....
Vad tycker ni jag ska göra nu frågade jag.
- Ja nu när du ändå ringt och vabbat kan du ju lika gärna gå hem.
Tacka fan ja, tror jag det, två barn mindre direkt.
Ja inte vet jag säger nr 2, jag ska gå hem nu....
Ja om tre jävla förskollärare inte kan avgöra om en 4åring är sjuk eller inte då vet jag inte vart vi är påväg.
Dåligt med personal, jovisst, men dåligt omdöme är värre.
GRRRRR!

Storebror till Lillebror:
- Vad gör du va?
- Din lilla busunge!!!!

På onsdag kommer mannen äntligen hem.
Så idag har jag passat på att äta "köp" pizza ( han vill alltid göra hemmagjord ) och nu ska jag krypa ner i sängen och läsa.
Man får ju skämmas att man inte har mer party i ådrorna än så, men va fan jag har ju faktiskt jobbat. Och igår var jag på after work och klämde två vinglas, fy fasen!
Så bums i säng och kanske kanske får man sova ända till klockan sju utan att bli väckt!

Man måste sikta högt för att vinna.
Jag har ju ännu inte fått några erbjudande om Chanel glasögon, eller gratis parfymer så nu har jag anmält mig till årets mamabloggare.
Vad gör man inte för att bli rich and famous?
Anna Anka har ju sålt ut sin man för att få lite fame här i Svedala, vad man nu ska med den till när man har alla miljonerna på fickan redan.
Att bli retad för sitt efternamn i vått och torrt bara för att få visa upp sin magra vältrimmade mage i Tv och bli "någon" för svenska folket...känns lågt.
Men jag tänker gå lägre, eller högre, hur man nu ser på det.
Så kommer det bli jag som blir Årets mamabloggare?

<a href="http://www.mama.nu/artiklar/2009/bli-arets-mammabloggare-2009/"><img alt="Årets mammabloggare!" src="http://www.mama.nu/kampanjscript/2009/aretsmama/mammablogg-logga-small.jpg" /></a>

Storebror frågade idag var solen var?!
Ja...
Var är den?
Hos pappa föreslog han, och ja, kanske är det i Grekland den slagit bo för resten av vintern.

Vaddå?
Sex med unga pojkar?
Tror fan man anmäler sig till ett sånt här program, förmodligen rejält pinsamt att hänga på den lokala fritidsgården i hemkommun när man är 37 och tänder på kalsonger i storlek 170.
Äh vilket skit program!