Gå och klipp dig...
Om det ändå vore så enkelt "Anonym".
Lilla Sverige är ganska hårda med att alla måste kunna svenska för att få ett jobb.
Tom arbetsförmedligen har sina inskrivningsdatorer endast på svenska....
Men visst vore det bäst!
Och han har faktiskt bett om "praktik" så de ska slippa betala.....men ändå så tar det emot...det passar sig väl sig inte att jobba gratis i Sverige? Får man det? Och så vidare.
Och då är de flesta grek/svenskar....
Vi lever under Storebrors vakande öga hela tiden, våga inte bryta mönstret, för då ska du få den svenska myndigheten på dig!
Men visst, Sverige är fantastiskt, med allt vad barnomsorg och sjukhus beträffar.
Men det hjälper ju inte alltid när mörkret är som mörkast och tystnaden är total....
Hur tufft är det att vara anonym.? Jag bara undrar...?
Det går inte att sätta sig in i situationen att slitas mellan två länder om man själv inte upplevt det. När kärleken slog mig lät jag det hända utan att analysera hur livet skulle se ut om 10 år. Jag funderade inte över om det var en svensk, grek eller kines jag blev kär i. Jag blev kär i en person. Vi råkade komma från olika länder och vi har utvecklats enormt båda två i vårt förhållande mycket tack vare det. Vi ser också att det finns positivt och negativt i båda kulturerna och i båda länderna. Det försvårar beslutet att stanna på ett ställe. Vi vill helst ha en bit av varje.
Anna, varför ska man ta den lätta, spikraka och enkla vägen när man kan ta den krokiga, spännande och svåra vägen?
