I väntan på Jiajia och i brist på annat har jag börjat kartlägga de färger som min numera världsdel av blåmärke har antagit. Jag tror, om man har god fantasi, att man kan se både Amerika och Asien, och de mer brunaktiga strimmorna kan jag nog få till lilla Sverige om jag kisar.
Inte nog med att det är fult, det är ömt och buktar utåt så alla byxor har blivit för små.
Armen har även den skiftat färg, hela jag ser ut som jag fått mig en omgång med både stekpanna och trädgårds spaden.
Tur att det hände efter dopet.
Inte lika tur att det hände....