Denna ö.
Oj kolla där, där kommer ett moln i hundratjugo, nehej det var visst ett "luftfuktighetsmoln"...
Va, hur kan något så kargt vara så blött?
Här borde det ju växa en djungel i varje gatukorsning, minst!
Här borde ju varje människa ha bananplantor i fönstren och inte pelagoner.
Nu har ju folk inte ens pelagoner i fönstren, men om de hade.

Idag fick jag äran att måla om vårat "nya" utebord.
Nya och nya....
Ungarna lekte koja och reste sig upp under bordet, och då sprack glaset...
Kanske borde anmäla dem som underverk?
Barnen med cementhuvuden?
Hur som haver, ny skiva införskaffades, och bara det var ju en syn att skåda:
Familjen Taikon åkte nämligen i sin lilla rostiga bil med denna nya skiva på taket, samtliga i bilen ( mig, föraren, inkluderat )hade en arm ut genom fönstret och höll fast eländet....
Väl hemma inser vi att skivan är way to big.
Skulle man inte ha det som pingisbord fanns det bara en sak att göra..
Upp med fanskapet på taket och iväg igen....
Väl hemma ska jag måla om skivan vit, drar fram några gamla kläder från någon vrå och ger mig ut.
Tyckte väl i och för sig att de svarta byxorna såg aningen flammiga ut men....
Ute i solljuset blev allt mkt tydligare, de gamla byxorna hade möglat, och där stod jag full påklädd i dem:
- Vad snabb du är, påpekade mannen när jag på tre sekunder hade grundat, och målat skivan 3ggr.
Vad fan troodde han?
Det gällde ju att snabba på som fan innan möglet satte sig i skinnet och förvandlade mig till en Roquefortost.
Tydligen biter dock inte fukten på hud och slemhinnor, där man kunde önska sig lite mer fukt är man torr som en sahara öken.
Man kan inte ha allt....