Vaknar av att jag fryser och har fastnat i mitt eget dreggel.
Att sova siesta ute har sina för och nackdelar, förvisso får man räkna med att få en oliv i pannan titt som tätt, men själva njutningen i att sakta slummra in i skuggan av olivträdet är ett privilegium.
A-barnen har till och med varit tysta, har månne balkongen en gång för alla gett vika under tyngden av barnfötter?
Men nu tog molnen över och inne surrar telefonen för gudvetvilken gång i ordningen.
- Det här är inget hus man får sova i, suckar svärmor.
Nej, just därför håller jag mig utanför, värmen från solen som sakta strilar genom grenarna kan inte ens hålla en inbiten siesta hatare som mig vaken.