Börjar undra om det ändå inte var värt allt när Jiajia var här. Att låtsas städa undervåningen var ju en piece of cake. Nu blir det ju knappt tid över till det där solandet jag skulle göra när hon åkt.
Jag vet, hade jag en normal man skulle jag inte slita ut knäna på att städa golv och puffa kuddar ( eller slita knän för andra saker heller, puh...), men nu är han pedanten Allan och Michael Douglas allt i en. Och jag har blivit en hunsad Lyxhustru....typ.
Nja, något överdrivet kanske, men jag städar alltså!
Men nu ska jag försöka komma igång med smyckandet och måla klart min dörrtavla som jag började på när....när..hmmmm, när Storebror var nyfödd? 4år sedan? Fan, det är ganska lång tid.
Är uppenbarligen inte den Picasso jag trodde jag var.
Men hur ska man få inspiration med två snoriga barn och ett miljonpalats att städa?
- På siestan, föreslog Mannen...
Uppenbarligen har han inte fattat att på siestan gör man just det, tar siesta, jag skulle inte kunna hålla mig vaken ens om någon stack målarpenslarna i ögonen på mig.
Men ok, jag ska ge mig på ett försök idag, pumpa mig full med koffein och lägga knottarna att vila, på ett sätt får jag ju två paket i ett, både solbränna och en tavla.
Ryggen har ju faktiskt slutat göra ont nu, så nu kan man väl bränna på den igen....