Kinderna är våta, och hjärtat tungt när bildörren slår igen och bilen säts i rörelse, hon kan se honom genom bakrutan rusa ut genom ytterdörren gråtandes ropa hennes namn och be henne stanna, gruset sprutar om bakdäcken och han blir mindre och mindre tills hon inte längre ser honom.
Känslan är den samma då hon 30 år senare hoppar över staketet med all sin packning och går gråtandes mot bussen.....