Just idag har Santorinibåten valt att lägga till vid ett annat ställe än det vanliga, hamnpolisen passar då på att stänga den vanliga infarten och man blir tvungen till att köra en omväg runt "Patra" för att komma in i hamnområdet. Denna lilla händelse hade vi inte räknat med i tidsplanen så när svärran tvärbromsar vid båten slänger vi bara över väskor och ungar och hoppar ut på den seglande båten.

Tur att vi bokade sittplats, det är knökfullt, och med tanken på att vi är de sista passagerarna av 3549st så är vi sena att få en plats i salongen.
Vad konstigt, svärran har verkar ha viljat spara in på våra slantar för helt plötsligt står vi där utan plats.....det var väl ovanligt? Sånt här händer aldrig oss...
Men en stewart, heter de så på sjön?, hämtar några pinnstolar åt oss och där sitter vi i våra 9timmars resa till Alcatraz...
Man kan ju säga att det blir bara bättre eller?

Men...
Huset ser slitnare ut än jag minns det, gjorde vi inte iordning trädgården förra året?
Känner hur de sista krafterna jag har rinner ur kroppen och jag faller ner på en mjuk bädd av ogräs.
- Vi skulle cementerat hela skiten, muttrar jag och rycker i en grönspeta som slingrar sig om mitt ben.
Jag kryper inåt, till tryggheten och det välkända, det luktar instängt och mögel, men det är sig likt.

Jag går inte ut på 2dagar, tills svärfar tittar in och skriker att han tagit bort ogräset.
Jag smyger upp bakom gardinen och gluttar utåt, och ja, det är.....borta, eller åtminstonde upprivet. Nu ser hela terassen ut som en stor valborgshög.

Solen har änligen funnit Santorini, ho ho här är vi!
Även om vindarna fått hela ön att flytta sig 5km nordost, och fått båten med Jiajia och Storebror att göra kullebyttor på havet.
Vi väntar, står i solen och sliter upp den sista djungelväxterna, envisa, jävliga och taggiga.
Det blåser.
Håret far runt huvudet tills man har det som en turban runt hela ansiktet, bikini och champagne känns väldigt långt borta. Men vinden rensar min överhettade hjärna och blåser ur min stressade själ.
Inte ens A-folket stör mig.
Annat är det med svärfar........................