En vecka kvar!
7 dagar!
Inte mer inte mindre....
Vi har så mkt kvar att göra..., piratbåten, käka i Amoudi, brunch i Oia, grillfest, middag på Metaximas.
Och tusen andra saker man alltid vill hinna med.
Varför blir det alltid så stressigt på slutet?
Varför sparar man alltid allting till sist?
Toalettplanerna med arkitekten, staketet som ska slipas och lackas.
Alla stenar som ska hämtas...
Dessa stenar...
I 5år har jag hämtat stenar.
Varje sommar.
Hinkvis.
Man undrar ju var alla stenar tar vägen eftersom jag måste hämta nya hela tiden..
Äter jorden upp dem eller?
Försvinner gör de iaf, om inte brunnar ska byggas om så tar papous och gör grönsaksland precis just där.
Hämta sten är och förblir en årlig tradition...

Om en vecka... Orkar inte ens tänka tanken. För stort för tungt.
För vem går frivilligt med lätta steg till jobbet efter 4 veckors semester?
Vem vill jobba, när man kan ligga här i solen och bara ha det bra.
Jag säger som Tina, stop! Freeze this moment!

Tog motorcykeln till Katharos, där man förr höll människor med spetälska inlåsta, sedan renades de i havet.

Idag är det ett cafe i de gamla rummen, och terrass med utsikt över havet.

Man får hoppas att all spetälskabakterier sopats ut, i värsta fall får man väl ligga i blöt ett par timmar, det verkar ju ha gjort susen förr, eller mota bort bakterierna med lite hederlig sprit!

https://cdn3.cdnme.se/577422/6-3/pic_51ff84e8e087c33b28c40343.jpg">https://cdn2.cdnme.se/577422/6-3/pic_51ff84e8e087c33b28c40343.jpg" class="image">

Mamma!
Pappa!!!
Kom, lek med mig!!!
3 barn och alla tjatar på oss vuxna.
Kom och bada!
Kom och spela "raketes"!
Kom och bygg, kom och kom och kom och...
Oj, någonstans där la jag mig under solstolen så ingen hittar mig...
Va "träliga" vi föräldrar är, precis som min egna mamma när jag var liten...
Men fan, man är ju bara människa.
Jag tycker att det är skönt att ligga här i skuggan, blogga lite, surfa lite, läsa min bok och någon gång ibland slänga mig i havet det blå.
Sen leker vi lite, men bara lite och så lyssnar vi på tjatet igen.....

Det händer inte mycket.
Men man får ge credd till hans envishet.
Han håller sig iaf upprätt, mer än man kan säga om många andra här i landet G.
Varför är det så svårt att vara ärlig, tala ur skägget? Våga trampa på några tår med vetenskapen om att man inte gör det med illvilja?
Varför måste man tygla sin egen vilja och känsla bara för att vara andra till lags?
Jiajia är ledsen, har fått högt blodtryck av hela denna jävla historia. Men varför kan man då inte säga ifrån, förklara, be om ursäkt och säga att det blivit ett missförstånd?!
Jämka och hitta annan lösning.
Nä det går inte, och varför ser inte andra problemet utan bara till sin egen tillfredsställelse ?!
Hur kan man planera in sin egen semester utan att ens fråga, kolla att det är ok och bara köra på.?
Och när man drar i nödbromsen är det ändå ingen respons, tåget tuffar på med samma hastighet som innan, och då är det ju oundvikligt att det blir en krock tillslut.
Precis som surfan, man kan inte bara stå där som ett mähä, tillslut kommer en våg och knuffar omkull dig!

Två små brunbrända själar vid havet. Barn och annat släktpatrask lämnade hemma. Börjar känna mig som en frånskild med varannandag vecka med barnen, bara det att jag och mannen umgås. Dagar på stranden med barnen, kvällar och nätter ensamma.
Mysigt, men jag saknar 4 samheten. Jag saknar att umgås bara vi fyra..
Men hur?
Här får man ju inte tänka på sig själv, inte vara egoistisk. Går en på toa går vi alla.
Vill du ha glass ska alla få eller få smaka.
Finns det hjärterum finns det stjärterum..
Men när hjärterummet är fullt, trångt och Inte har plats mer?
Då är det väl även fullt i stjärterummet va?
Hur många får plats på ett utedass egentligen?

Som om man känner på sig, vet att något kryper sig på, något kommer hända....
Frukost, förberedelse för stranden, bråk i bilen, bad sol och lite vin... So far so good.
Men det finns där, gnager sig in som ett otäckt nageltrång. Kommer att komma, nu eller senare?
Båten har nog lagt till nu, förväntningarna i luften. Goda? Onda?
Yoga ställningen fäller kroppen till en fällkniv, inte tänka inte oroas.
Ett glas vin till och så tar vi det som det kommer.....