Idag var ingen bra dag.
En sån dag man gärna går och lägger sig igen och hoppas på bättre lycka nästa dag.
Nu går ju inte det när man har två barn, man kan liksom inte packa ihop sina grejer och säga, nej nu orkar jag inte mer idag, nu går jag hem...
Det här är ju hem, och det här är mitt liv, vare sig jag vill eller inte.
Så man får faktiskt stå ut, räkna minuterna tills det är något sånär ok att dra på pyjamasen och natta kidsen och själv krypa till kojs, be en stilla bön om en bättre dag imorgon.

Och se här, här sitter man och klockan är 23.20 och fortfarande har man gluggarna öppna. Resten av familjen har redan knoppat in men nu kan man inte sova oh nej....
Inte undra på att man sen är trött.

Var iväg och tog en drink med familjen, ja barnen drack väl inte så mycket drinkar och inte jag heller, men mannen tog en drink. Så vi var alltså med mannen och tog en drink.
Storebror fick springa vilt på stranden och leka, på så sätt kan man sitta i lugn och ro och verkligen njuta av drinken. Där mötte han en flicka, några år äldre för så måste det ju vara, går inte med några småkids liksom, lite äldre alltid.
Pappa upp i dagen. 
Efter ett tag skulle flickan hem, och storebror frågar:
- Vart tog han vägen?
- Hon, T, hon, det var en flicka.
- Vart tog hon vägen?

Att det ska var så svårt att skilja på hon och han.
Inte för att det spelar någon roll egentligen, men sen sa han:
- Hon heter Nikos!
Och då blev det ju genast lite svårare....