Det hänger ett stort svart skynke över vårt hus, luften är tung att andas och inga skratt hörs.
Min svärmor är deprimerad, det infekterar all omgivning och man blir tung i sinnet. Hon hatar ön mer än någon annan och kommer endast hit pågrund av oss. Och med det som hände nu tror jag vi sett henne för sista gången här.
Hon är alltid deprimerad men den här gången tyckte jag att hon nästan var glad ibland, tills parkerings duellen hände.
Det kan ju vara så att hon längtar hem också, hon kan max vara borta 2 dar från sina rutiner i Aten.
Så hon är nog lite hemma sjuk också, och det hjälper ju föga......
Men imorgon åker hon, hon tar med sig stor pojken också, just nu känns det kanske inte som världens bästa ide med tanke på hur hon är.
Men hon är inte självmordsbenägen, inte heller glömmer hon bort pojken, hon kan glömma bort att le, men det gör hon ju sällan ändå so whats the different.

Ja annars så händer det ju inte mycket, det är ju knappast några mingel partyn inbokade....

Tejpade ett cocktailparaply över bröstvårtan igår för att lillen skulle få det lite festligt.....oj vad glad han blev......