En vän!
Tänk vad mycket vi människor har inom oss som vi måste dela med oss.
Jag menar, varför finns det annars så många bloggar?
Lever vi i en värld där vi inte längre kan kommunicera med varandra muntligt utan allt måste tas via nätet och skrivas ner?
När jag startade min blogg hade jag ett mål:
Att bli rik.
Vaddå?
Är det inte det alla vill? Bli nya Blondinbella?
Jag har inte orkat läsa hennes blogg, irriterar mig på all reklam och ointressant fakta.....hur många skulle inte säga samma sak om de lästa min blogg?
Inte för att det finns någon dold reklam här inte, jag köper min bodylotion själv och vill inte ens sätta in ett foto på den.
Va fan jag sätter ju inte in foton på mig själv ens...
Det fanns faktiskt en annan tanke bakom bloggen, även om att bli rik hade varit väldigt trevligt, jag tänkte att alla mina vänner skulle kunna följa mitt liv här nu när man inte hörs och ses så mycket.
Och det verkar ju funka, jag har väl typ alla mina 12 vänners uppmärksamhet dagligen.....
Fast då får jag dra bort mamma och moster.
10 vänner.
Sen är det ju endel okända som faktiskt hittat mig...minst tre...
7 vänner.
Sen går jag in själv och kollar...det blir ju också medräknat....
1 vän....
Nä men Ullis, för det är väl du där ute?
Du som troget följer min blogg?
Kanske borde jag bara inse fakta!
Det är ingen som läser min blogg!
Jag kommer ALDRIG bli rik!
Ullis!
Jag mailar dig istället, jag lägger ner, jag kommer för alltid vara en lyxhustru wannabe.
Jag läser...och skrattar....och lider ibland...och tänker, flytta hem för faaaan från Alcatrazholmen ( eller hur fan det nu stavas....) :-)Men var är jag själv på väg på måndag...
...till Greklandet...men till Criti.....men sen vill jag snabbt hem igen! Puss på dej!
lilla gumman jag tittar from nu alltid på din sida. jag har ju alltid skrattat åt dej...eh jag menar med dig......alltså åt din humor och sarkasm. saknar dig
kram exil danskan
