Klockan är mycket, mer än jag önskar den var för natten har börjat och jag borde sova. Borde sova de där få timmarna när alla sover och ingen vill ammas, eller har mardrömmar. Men jag har lovat att vänta, vänta på mannen....
Antar att hur mycket det än blåser runt knuten så får man försöka att gå halva vägen var.
Men jag går och lägger mig nu, man kan ju säga att jag gått halva vägen, jag väntade ända tills nu och gick inte och la mig tidigt.