Vaknade klockan 05.00 och var tvungen att gå på toaletten. Insåg när jag satt där att det var mitt laxeringsmedel som räknat fel och tyckte att tio timmar passerat och det var god tid att tömma tarmen.
Med tanke på att jag precis somnat om efter att ha ammat tyckte inte jag att det var rätt tidpunkt. Men vem är jag att bestämma över en tarm?

Jag har bantat och ältat dieter nästan hela mitt liv, det har gjort att jag har en väldig tjurig tarmkanal, vi är inte sams! Och passar jag mig inte väldigt noga kan vi bli osams i flera dagar...vilken påverkar resten av kamraterna, typ magen. Som då bestämmer sig för att spärra upp sig och leka herren på täppan.... 
Jag har mycket att stå i som man kan förstå.

Första gången jag prövade laxeringsmedel, vilket faktiskt berodde på att jag praktiserade på Naturapoteket, där det fanns en stamkund som köpte ca 4 burkar laxeringsmedel i veckan hon var smal vill jag lova....nu kollade jag inte in andra delar av kroppen men jag antar att hennes tarm och hon för länge sedan sagt upp all kontakt...
Nu måste jag bara säga en sak innan jag fortsätter, jag prövade alltså inte laxeringsmedel för att bli smal, utan för att jag väldigt ofta bråkar med  Mr tarm alltså!
Back to the point...
SÅ, första gången jag prövade laxeringsmedel så tog jag två tabletter som det stod på burken...efter ett par timmar blev jag lite nervös, dels kändes det nada och jag trodde att de första tabletterna kanske passerat ostört genom hela mitt universum, kropp, och nu stod i porten på andra sidan och narrade mig. Så in med två till och sen sova.

Behöver jag säga att jag vaknade med dödsångest.
Kallsvettig och darrig trodde jag att undergången var nära, men sen insåg jag att jag var inte döende bara otroligt...
Ja, vaddå?
Skitnödig....
Spyfärdig....
Det fanns liksom ingen tid att förlora det var bara att bege sig mot toaletten och hoppas att gud skulle vara nådig och inte låta mig dö därinne.
Med tanke på att jag bodde inneboende hos en äldre gubbe på 90 år var min ångest maximal, jag trodde väl aldrig att jag skulle dö innan honom, och på toaletten dessutom.....

Jag överlevde dock detta lilla missöde, och trodde jag lärt mig en läxa, men nattens händelse visar att man aldrig går säker.
Never trust the lax, liksom, de har alltid triumf på hand.

Ja, det här var ju bara en liten skitsak i all välmening, har man inget att skriva om så har man inte...
Man tager vad man haver, sa kärringen om purjolöken.....