Jiajia är snäll och jag är dum.
Dum dum malaka.
Treåringar vet hur man sticker dolken i ryggen på föräldrarna, slå på en som redan ligger, javisst, på bara!

Inte du!
jiajia!
Du är dum!
Fige re malaka.....

Mitt hjärta blöder för barnet som avvisar mig och inte vill ha mig.
Jag rasar mot Jiajia som tar hans parti och inte säger ifrån!
Varför måste jag vara den dumma?
Varför kan inte jag få stå och se blid och mild ut och säga, så ja gubben, gråt inte, jiajia menade inte att skrika åt dig...

Varför är mormödrar/farmödrar utrustade med ett tålamod som skulle räcka välden runt 24ggr?

Jiajia tittar med trötta ögon på mig. Hon tror jag tycker illa om henne...

Jävla Santorini, allt är ditt fel.........typ.