Och så var vi så nära att bli cafe ägare att vi kände bulldoften hänga i luften.
Men det gick för fort, och tillslut luktade det mer brända bullar...
Fan, trodde jag äntligen skulle få lite lugn och ro i Svensson livet, och vi ville ju så gärna...
Men visst är det väl så, att är det meningen så händer det annars var det helt enkelt inte vår tur.
Försöker iaf intala mig det.
Det går jävligt dåligt!