Sitter och planerar..
Svägerskan ska ta med Storebror tillbaka till Aten för ett par dagar, svärran kommer snart så hon tar med honom tillbaka.
Vi glädjer oss.
Allihop!
På våra egna vis.
Han för att få åka till Aten och se kompisarna, Jumbo ( leksaksaffär ), gå på Lekcafeer etc..
Jag för att jag plötsligt blir enbarnsmor, och den frihet det ger.
Sitter och ler för mig själv...
När lillebror sover kan jag sätta mig och göra vad jag vill....eller ingenting.
Jag kan spänna fast honom i vagnen och gå på tur, vart jag vill, vad ska han, lillskiten, göra åt det?
Vi kan gå ut och äta tillsammans när lillen somnat i vagnen..
Vi kan..
En hel ny värld öppnar sig, en värld jag glömt bort hur den var!
Som jag klagade med ett barn.
Ett barn!!!!
Helvete, det är ju semester!

Men så får jag plötsligt dåligt samvete.
Jag älskar ju mina barn, båda två.
Jag vill inte vara utan någon av dem.
Sitta här och planera....
Jag vet hur jag blir när jag ser hans orörda säng, hans lilla pyjamas som ligger fint vikt på stolen. Leksaker som ingen leker med..... 

Nä, han får inte åka.
...........
...........
Fast han vill ju så gärna......
....
Och han kommer ju tillbaka....
Om tre dagar...
TRE dagar...
Kan inte avgöra om det är för länge....
Det är klart.....
Måla naglarna, slinga håret, fika och middagar, läsa ut boken och tidningarna jag ännu inte öppnat....
Ja ok, jag ska nog klara mig....
Jag har ju ett barn kvar.
Blev ju inte singelmamma.
Ska nog inte överdriva nu....
..............