Det är jag det!
Man kunde ju tro att genom att cementera hela trädgården borde vi vara klara, att ett lugn har spritt sig över allt trädgårdsbestyr.
Men icke sa nicke.
Här viner för alltid arbetarens piska över de små brunbrända ryggarna...ryggen, min!
Jag samlar sten, fyller i gamla rabatter med små runda grå, rosa och svarta stenar.
Stora, små och mitt emellan....
Man kunde ju för övrigt tro att efter 1 månad i Grekland borde jag ha fyllt hela ravinen med all sten, men så är inte fallet, det fattas alltid.
Finns alltid ett hål till att fylla, och konstigt nog verkar det som om stenarna sakta försvinner också..
Har hittat, inte allt för få, i det täta gröna fina häcken, det enda stället där jag INTE vill ha sten.
Sen blir det ju alltid ett svinn när ungarna gör stenslott, vem kan kasta längst med stenen, kasta sten på katterna etc...
Så jag tror nog att så länge jag är kvar på ön slutar inte mitt arbete med stenhämtningen, och förvisso, man blir ju stark av allt bärande, fast man får jävligt långa armar.