..med nöd och näppe.
Blev sängliggandes då maken kom hem, från torsdag till söndag.
Kanske var det all stress som släppte och gick lös lik en demon i kroppen på mig. Doktorn hade aldrig sett något liknande och klappade mig på axeln och önskade lycka till..
Med vad?
Tillfriskning eller Creppan?
Ett hopkok av alltihop kanske....
Är nog på rätt väg, även om vägen fortfarande inte har nått sitt slut, hoppas vi alla kommer fram helskinnande och med sinnet någotsånär intackt och kontaktbart.