Lördag: glömma och förlåta
Även i de mörkaste hörn finns ett ljus, eller?
Jag har inte sovit i natt, legat och tänkt, vänt och vridit. Sett det mörkaste i det mörka sen när morgonljuset skira ljus smugit sig in har jag domnat och drömt en drömlös dröm.
Pratat ut, känns dom om hela vårt förhållande handlar om att prata ut.
Och i slutändan är det ändå jag som felar som inte är tacksam och som inte visar hänsyn....
I ett annat land, en annan sed..
Är jag från mars?
Jag, hon som aldrig är tacksam!
För något!
Jag, hon som borde leta lyckan istället för att finna felen.
Jag, hon som klämde skinnet av tummarna i den förbannade solstolen idag.
Den matiasou, ftu ftu....
Känns som hela ön har onda ögat över sig...
Detta låter inte bra vännen min, psykiater kan vara en lösning, familjerådgivning en annan
