Sön: må Gud vara med oss och tålamodets furste med
Redan innan jag satt nyckeln i billåset och vi börjat rulla höjs stämningen.
Vi hinner knappt halvvägs innan glädjen förbytts mot irriteration och bävan.
Det här kommer aldrig gå!
I baksätet har 3 barn förvandlats till ett oväder. De bråkar,skrattar, tjuvnyps, hoppar och skuttar.
Föga hjälper hot och höjd röst.
Dagen fortsätter i samma tecken.
Vem i helvete kom på idén om att kusinen skulle ha semester med oss???
Och vem frågade mig om det var ok att min semester ska innefatta ytligare ett barn? För jag menar det är ju ändå jag som kommer ta hand om vildarna. Jiajia jobbar och mannen på gym. 3 veckor.
Tre härliga semesterveckor kvar....
Eller?
Nästa åt ska jag läsa det här inlägget innan jag bokar resan. Kanske kommer jag komma ihåg då hur mina Santorini semestrar alltid blir helt annorlunda än jag tänkt.
Antingen bor en hel tomte armé av papoudes här eller som nu en överstin ADHD kusin hög på crack.
Gud bevare oss och låt tålamodets stjärna lysa över mig.
