Tystheten, lugnet, den ljuströda reflexen i rosevinet.
Ensam på terassen med en sol som sakta letar sig bort från tomten ner i ravinen, men som fortfarande lyser upp landskapet nedanför. Bara sluttande landskap mellan mig och havet.
Världens vackraste plats?
Är det vinet eller den romantiska novellen i Amelia som får mig att bli nostalgisk?..
Vet bara att just nu finns det ingen annanstans jag hellre är än här: me and myself....