Kommer hem.
Äter...
Och sen vill han ha massage, eller sex...
Kommer med förslag att vi masserar varandras fötter, sex är överskattat, har jag ju sagt tusen gånger!
Har jag tur somnar jag i soffan och slipper hela skiten.
Välkommen till Mellanmjölkslandet Sverige, här försöker vi sova oss igenom livet....
Och ändå är jag trött!

Lillebror:
- Mamma får jag låna din penna
- Vilken penna?
Han tittar under lugg och ser illmarig ut...
- Din lilla penna!
Fattar noll, var fan har han nu rotat....
- Vilken lilla penna?
Han håller fram handen, och mellan fingrarna håller han en...tampong!
Jasså den lilla pennan....
Kan bli svårt att rita med den alltså.....
Hur förklarar man för en 4a åring att det inte är en penna? Att det är....ja vaddå?

Förskola, och det är dags för storebrors första disco!
Han vill inte gå!
Det är Barda på Tv och Leo ska ändå inte gå! Det är pinsamt att dansa med tjejer.....
Men sen plötsligt händer det, alla ska gå, det är fest och den som uteblir är ute! Suger! Den som går äger!
Cool!
Helt plötsligt är hår väldigt viktigt, gärna som han i "Dead by April" han den coola som bara skriker, sen när man påpekar att han med hår (sångaren) är riktigt snygg ändrar man stil och vill klippa sig, nu! Som han! Kan du det mamma?! NU!
Blir till att fixa en frilla med det vi har! 
No cut and cry here!
Lillebror duger sig med trummisens frisyr......eh...såg någon honom...var han ens viktig?!

Visar melodifestivalsvinnaren av Grekland:

http://www.youtube.com/watch?feature=endscreen&v=3PhviTFdFyU&NR=1

Nu är Storebror kär!
Han kränger och svänger.
Hoppas att han ska hitta en tjej som hon imorgon...
Plötsligt lyser kärlek ur hans ögon.
Hedda (blond och inte det minsta lik Grekiska gudinnan i melodifestivalen, men vem checkar sånt) kan duga ler han svagt..
Nu är det taggat, 20kr och 20 för snacks and the party is on...
Move to the music, och jag hämtar innan Barda! You go boy!

Har varit på 4-års kontroll på BVC.
Lilleman ser inte grönt och blått, han kan iaf inte säga dessa färger vid simpla färg tester, detta tyder på FÄRGBLINDHET, eligt BVC, jo jo mensan. Lilleman har alltså färgblindhet ( eventuellt.... eller är han lat? kan inte säga blå..grön...).
Vad göra?
Hmmm, nada, öva, när man blir äldre lär man sig ändå eller ngt sånt, fick inga klara besked från BVC, om man nu någonsin får det, dahhhh?
Övar hela vägen från BVC till dagis;
- Vad har du fär färg på jackan?
- Orange.
- Nej vännen, samma färg som gräset...
- Vad hade det för färg sa du?
- Grönt vännen..
- Grön..
- Hmmm

-TITTA, vad har markiserna för färg?
- vad du tjatar ska du fråga hela vägen?
- Titta nu vilken fin färg....
- Orange!
- NEJ KOLLA!!!!
- Blå!
- JAAAAA ( såg han det eller chansar han nu? )

Berättar för mannen, han tar det med ro....

Nästa morgon, mannen ska ta lilleman till dagis och tar sina nya vita sneakers på.
- Oh, vilka fina skor du har pappa.
- Tycker du om dem?
- Ja!!!
- Vilken färg har de?
- BLÅ!

!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Det är viktigt med detaljer när man målar.
Barn är väldigt uppmärksamma...




En snopp är väldigt viktigt på en teckning, så man vet vilket kön gubben har.
Mun är mindre intressant.....

Det blir inga julklappar iår.
Vi drar in på det sa skatteverket och tog våra sista besparingar, lika bra det sa arbetsmyran.
Så det vill jag bara säga:
Pappa: Du får bara en strumpa iår.
Mamma: Du får behålla glöggen för dig själv, god jul.
Älsklingen: Vi kan visualisera en resa tillsammans i Januari någon gång. 
Barnen: Mamma slog in era gamla leksaker som ni glömt, nu blir de som nya...det är väl öppnandet av papper som är grejen?
Jiajia: Ni byter ju julklappar först på Nyår tills dess har jag stickat klart halsduken.

Vad är väl en bal på slottet....
Jag fick ju en snorig puss i alla fall, och så lyckades jag med smörgåstårtan. WHIIIIHIII...
Det är ju inte som när man fyllde 20-år direkt, inte ens 30....
Men man orkar ju inte med allt ståhej själv heller...
Förutom ett grattis från farsan fick man ju reda på att man lagt ut om höfterna, eftersom jag fyller år tar jag det som något possitivt och fint.
Inners inne inser jag att det är där mina jävla tre kilon sitter och asgarvar åt mig...
Men när jag blir stor (ska jag börja på gym och bli som Lena Ph i kroppen....)...ska jag fylla brösten och få en fin timglasfigur....så det så!

- Mamma! Joline vill ha vatten, här! Får hon det? Lillebror drar ihop ögonbrynen och ser fundersam ut.
- Jaa, det får hon.

Lillebror stegar ut till de andra barnen och hötter med näven:
- Okej, när du är här så får du dricka vatten.
MEN när du inte är här så får du inte det!

Nej, nån ordning får det vara!

- Mammmmmmmma!!!!
- Hjälp jag bajsar på mig, foooort!

Men nej, det var redan försent för att hjälpa den hjälplöse....

- Lillebror, när man behöver bajsa då får man gå hem och gå på toaletten!
- Jamen mamma, jag sprang jätte fort, men bajsen var snabbare!

Mamma jag är kär!
Storebror himlar med ögonen åt sig själv, och suckar ljudligt...
- Jaha, ( inte verka för ivrig nu....) i vem då?
- Hon där, pekar på någon difus tjej i Idol gänget.
Pust och suck, stor drama....
- Varför finns det fina tjejer i världen? Kunde det inte bara finnas en snygg tjej så man slapp välja.....
Suck och pust, sjunker längre ner i soffan......

Sen rycker han helt plötsligt upp sig:
- Varför håller han micken så nära? Finns det inte baciller på den? Jaha! Nu fick han baciller.....Kan man tvätta micken?

Herre Gud, livsfrågorna är så okomplicerade vid 6-års ålder.
Önskar jag var 6år!

Mr JR i Dallas som barn:
Innan han gjorde whitening och fixing av tänderna:
- Say CHEEEEESE!

Har gjort hemgjorda hamburgare och ropar in barnen:
- Det är maaaaaaat, kom in och ät!
Lillebror kommer in och ser hamburgarna och utbrister:
- Det är inte mat! Det är hamburgare, jiiipiiii!
Antar att Mc Donalds på något sätt ses som lyxigt och ett roligt ställe/happy meal.....inte så mkt som matställe....

Tjat tjat och åter tjat.
Idag har hela dagen gått åt till att gråta och tjata om leksaker i vareviga affär. Tillslut fick jag nog:
- FINE, köp den där jävla bilen men du får betala för dina egna pengar!
- Ja mamma, du får ta mina pengar!
- Mamma, du får ta alla mina pengar...............då blir du rik mamma!

Du var aldrig där.
Tänkte du aldrig på mig?
Jag tänkte på dig.
Saknade du mig aldrig?
Jag saknade dig.
Men sen lärde jag mig att ta avstånd, inte bli sårad av glömda födelsedagar, julaftnar, barndop, barnbarns födelsedagar.....
Men det gjorde ont.
DET GÖR ONT!
Men du var du och det fanns inget att göra åt.
Sen blev du sjuk, och hela ditt starka dumma jag försvann och ersattes med ett svagare jag, en man utan kraft en man som sakta tynar bort.
Man kan inte hata en svag människa.
Man måste komma ihåg de ljusa stunderna.
Man måste glömma och förlåta.
Har du förlåtit dig själv?
Har du förlåtit dig själv för de försummande åren, barnbarn du aldrig lärt känna, skratt du aldrig hört, kramar du aldrig känt?
Du är kvar, men nu är det försent, försent för allt.
Du är här, men försvinner lite för var dag som går....

- Jag vill inte åka tillbaka till Sverige pappa, förkunnar Storebror.
- Inte jag heller, säger pappa, vi får berätta för mamma att vi vill bo i Grekland!
- Ja men det får du göra, men glöm inte att säga älskling....

Jag skiter snart var vi bor, bara vi får vara tillsammans igen, 3 veckor är allt för länge utan små armar runt nacken!

Kinderna är våta, och hjärtat tungt när bildörren slår igen och bilen säts i rörelse, hon kan se honom genom bakrutan rusa ut genom ytterdörren gråtandes ropa hennes namn och be henne stanna, gruset sprutar om bakdäcken och han blir mindre och mindre tills hon inte längre ser honom.
Känslan är den samma då hon 30 år senare hoppar över staketet med all sin packning och går gråtandes mot bussen.....

Besvikelsen på de äldre förebilderna är inte mindre vid 37års ålder än vid 7års ålder.....