Tystheten, lugnet, den ljuströda reflexen i rosevinet.
Ensam på terassen med en sol som sakta letar sig bort från tomten ner i ravinen, men som fortfarande lyser upp landskapet nedanför. Bara sluttande landskap mellan mig och havet.
Världens vackraste plats?
Är det vinet eller den romantiska novellen i Amelia som får mig att bli nostalgisk?..
Vet bara att just nu finns det ingen annanstans jag hellre är än här: me and myself....

Gubben är sur idag. Tar ut sin frustration på gymmet. Men herre Gud man kan väl inte nuppa med ett ton grus i ögat?
Och det är ju faktiskt hans fel, som vevade och for med lakanet innan vi skulle sova.
Sitter själv på terassen och plockar hårstrån från smalbenen, så gott det går med ett öga...
Bada ska vi inte göra förrän mannen är tillbaka. Om han kommer tillbaka.
Kanske är så stinn att han inte bara pumpar maskiner utan även sättet på receptionisten och inser att hon har både större muskler och bröst än mig, så rider de bort i solnedgången...
Och jag blir sittandes kvar här enögd, med sönderplockade smalben...
Och så var det med det....

Mötte Athina utanför sin guldshop.
Hon skvallrar om allt och alla. Spottar på oss, ftu ftu, och säger att vi är vackra, ett vackert par.
Ftu , ftu den matiasou...
( jag kastar inte onda ögat på någon, en vidskeplighet man tror på här, om något oförklarligt ont händer är det någon som är avundsjuk och vill en illa)
Hon berättar om olyckan som kostade två unga killars liv:
- och jag som pratade med den ena om vilken tur han har som fått jobbet, och hur duktig han är, en sån gåva...
Och om Nikos på Tropical som nu efter ägarens strålbehandling får dra hela lasset själv, hur duktig han är...:
- den matiasou!
Om hur Nikos när vi senare går till Tropical ligger sjuk hemma i magsmärtor.
- den matiasou!
När vi senare på kvällen ska lägga oss får jag något i ögat, samma öga jag förra året samma tid, limmade igen!!!
Det svider, skrapar går inte att öppna,inser att jag åter fått sår på hornhinnan.
Känns som grus i ögat och jag kan inte titta. Sover dåligt, det skaver och värker. Inser att jag åter måste besöka ögonläkaren imorgon.
Måste genast skaffa mig amulett mot onda ögat!
Den matiasou in My Ass!!!!!!!!!

Det blåser in i ena örat och rakt ut genom det andra.
Barn som hör men inte lyssnar.
Handdukar som inte längre ligger still på sina solstolar och diverse lättviktiga grejer som ser sin chans att pröva sina vingar.
Oftas med resultatet att de hamnar i havet.
Så även våra kepsar, kaffemuggar och div plastsaker.
Har barrikaderat mig i köket.
Vägrar låta vinden få fäste i mitt redan toviga hår. Rosevin och mörkret utanför, tända smålampor inne.
Mysigt.
Barn som sparkar boll utanför, kaka i ugnen och is som sakta stelnar i frysen för att läggas i höga glas med lime,mynta, socker och rom.
Ikväll är det vuxenmys.
Låta Jiajia få prata ut, ta en drink och kanske låta krisen försvinna en liten liten stund.
Låta vinden ta henne till oanade höjder där allt bara är .... Bra!

Redan innan jag satt nyckeln i billåset och vi börjat rulla höjs stämningen.
Vi hinner knappt halvvägs innan glädjen förbytts mot irriteration och bävan.
Det här kommer aldrig gå!
I baksätet har 3 barn förvandlats till ett oväder. De bråkar,skrattar, tjuvnyps, hoppar och skuttar.
Föga hjälper hot och höjd röst.
Dagen fortsätter i samma tecken.
Vem i helvete kom på idén om att kusinen skulle ha semester med oss???
Och vem frågade mig om det var ok att min semester ska innefatta ytligare ett barn? För jag menar det är ju ändå jag som kommer ta hand om vildarna. Jiajia jobbar och mannen på gym. 3 veckor.
Tre härliga semesterveckor kvar....
Eller?
Nästa åt ska jag läsa det här inlägget innan jag bokar resan. Kanske kommer jag komma ihåg då hur mina Santorini semestrar alltid blir helt annorlunda än jag tänkt.
Antingen bor en hel tomte armé av papoudes här eller som nu en överstin ADHD kusin hög på crack.
Gud bevare oss och låt tålamodets stjärna lysa över mig.

I väntans tider.
Idag anländer mannen och med sig har han kusinen. Storebror är i byxorna till sig av förväntan efter kusinen. Men han säger att det är pappa han längtar efter, men pratar bara om kusinen.
Själv vaknade jag sent. Har byggt barrikader för att tvinga solens strålar borta från mitt sovrum.
Funkade tydligen.
Är lite håglös idag och en tunn hinna av sorg och hopplöshet hänger kvar i luften efter gårdagens pratstund med Jiajia.
Hur hennes liv plötsligt förändrats och hur hon nu försöker överleva det krig som krisen i Grekland skapat.
Ett liv i fruktan för vad som kommer ske. Vilka nya räkningar som kommer dimpa ner i brevlådan och hur man ska få den alltmer magrande pensionen att räcka till allt. När man inte längre tycker sig ha råd att köpa binder en gång i månaden längre.
Hur hon ändå här på Santorini fått ett litet andhål, en konstgjord andning om så bara för ett tag. Här lever hon för dagen, med sina 4000kr/mån slår man inte på den stora trumman.
Men dagarna går och grannarna samlas hos varandra och äter.
Hur hon vid 55års ålder för första gången i sitt liv har ett arbete och hur det känns.
Grekland har blivit för de rika och välmående, det finns inte längre några medelsvenssons. Det har nedskärningar och chockhöjningar satt stopp för.
Nu ska åter restaurangmomsen sänkas till 13% för ingen går längre ut och äter...
Det finns ju de som inte äter alls, endel har ju inte ens råd med det mest nödvändiga och tycker nog att ett besök på tavernan inte riktigt är lika viktigt som kanske ett paket bindor.

Den bleka solen letar sig in i glipande mellan det upphängda lakanet och fönstret.
Kl är 06:28, inte ens om jag sovit i 1000år skulle jag vakna den tiden i Sverige.
Zombiesverige, mitt liv utan ork och kraft.
Vaknar till ordentligt när den lilla varelsen jämter mig ger mig en spark på smalbenet och sedan rullar in sig likt en dolme i hela lakanet, dagens första kaffe är ett faktum.

Planet surrar och guppar.
- drick upp juicen innan ni får den i knäet, uppmanar jag barnen med sammanbitna läppar.
Flygvärdinnorna har fördelat oss i planet så det ska bli jämnvikt.
Jag försöker intala mig att de inte skulle jobba här om det var en dödsfälla. Kreta-Santorini 30min i ett propellerplan. Jag suger på min gratis karamell och ber till Gud.

Hela havet stormar.
Det är som att slå ner ett getingbo.
Vi hinner knappt stänga dörren innan den slits upp igen och hela släkten stormar in. Det vankas gratismat och vin, kusinen är först såklart!
Jag ler ansträngt och försöker tycka att det är lite trevligt, men känslan uteblir.
Nyheten som sedan detonerar som en bomb är att kusinbarnet som kommer ner med mannen ska inte stanna en vecka, utan hela vår semester, sista 10 dagarna kommer även hans föräldrar...
Och så papous såklart, allt som allt 6 vuxna och 3 barn i en 2:a...
Jag slår händerna för öronen och kvider...
- det ska du veta Anna, säger svärmor, finns det hjärterum finns det stjärterum!
Jag ser vår semesterdröm passera i ett släktkaos!
Det kränger och svänger, surrar och guppar..
Semesterplanet störtar!

Lillebror ska gå över till Alex:
- men om du kommer och knackar på hos Alex och vi inte är där, då är vi hemma hos dig!
????
Borde jag inte märka det?
Varför skulle jag leta efter dem om de var hemma hos oss???
Ibland blir det så komplicerat.....

Lillebror äter lax och makaroner...
- ät lax också, säger jag
Han pillar och äter upp makaronerna men laxen ligger där den ligger.
- vad hände med laxen? Frågar jag.
- den är död, blir svaret.

Storebror undrar om han får gå hem själv, före oss.
Lillebror blir nervös...
Tänk om storebror inte hittar, eller kommer bort, han har ju bara en storebror.....
Sen tänker han lite:
- om jag hade haft två hade det väl vart skit samma.....

Mannen samlar på vinylskivor, vi är och hämtar på posten...
Lillebror öppnar paket och får stora ögon:
- mamma kolla!!!!! Vart ska vi stoppa den här?????
Ja gubben lille i cd spelaren får den inte rum, stackars barn, har ingen uppfattning om hur det var förr....

1+1
ABC
Favorit i repris!
Inser att jag måste varit en looooooser i skolan, men inget emot den pedagogiska mamma jag nu ska vara.
Om nu jag ska göra jobbet får gärna kommunen stå för utbildningen i pedagogik, och sen tar jag gärna halva lönen av fröken Jennys månadspeng, eftersom jag tydligen gör hennes jobb!

Lillebror:
- mamma vad ska du bli när du blir stor?
- men älskling, jag är ju stor!
- hm, varför blev du inget?

Grannflickan är på besök, under lunchen:
-men vad mkt du tog storebror!
- ja, när man är man så är man man!

Påväg hem efter skolan uppmanar jag barnen att se uppför hundbajs.
Äckligt tycker storebror:
- kan de inte ha nån städtant som kan städa lite här?

Lillebror ska klä på sig, han fixar och donar, ropar sedan på pappa.
På golvet ligger hans kläder utlagda snyggt och prydligt. Han pekar och säger;
- det där, det är jag!

"Man måste tänka lite på sig själv, det har jag hört att de sagt på reklamen" Lilleman spekulerar.

Nu har han somnat in, vår älskade 94åriga krutgubbe. Santorini blir aldrig mer sig likt.