Du vet vem du är.

Du skrev i min kommentar spalt angående din man.
Det gör mig så ont att höra att du har det som du har det. Jag hade hoppats att efter semestern skulle ni på något sätt fixa ert liv och förhållande.
Det är aldrig lätt att behöva stå för konsekvenserna av någon annans handlande.
Det är heller inte lätt att få skulden för någon annans handlande.
Män har på något underligt vis inte utrustats med samma intellekt som vi storbystade, vår medkänsla och sympati kan bottna i att vi föder barn och ammar medans mannens intellekt skapas på jobbet och baren.
Nog så gott att de kan tjäna storkosan så man kan plaska i en pool hela dagarna, mindre gott att man ska behöva använda pekböcker för att kommunicera.
Men tro mig, hans problem är inte ditt fel, ni kan visst ha problem tillsammans men då vet även du om dem. Han kan inte bara skylla dem på dig och lösa det på det sätt han gör, det skapar bara yttligare problem och distans er emellan.
Du fann en man närmare Sverige.
Men avståndet man och kvinna är ändå detsamma, spelar ingen roll ras, hudfärg, eller storlek.
Män är män och kvinnor kvinnor, världen över.
Nog så bra att du lärt dig hans språk, nu ska du bara försöka få honom att förstå vad du säger.

Lycka till vännen.

Ja, jag vet......hobbypsykolog har alltid varit ett stort intresse......lättare att hjälpa andra än sig själv, och allt det dääär!