Nya bloggar hela tiden

Som om inte mitt liv är tillräckligt komplicerat, så gör jag bloggandet till ett inferno av olika bloggar.
Här skriver jag i skrivande stund ;)
http://enjojobantaresbekannelser.blogspot.com
Har nu tre bloggar.
Känner mig verkligen som ett bloggproffs ;)
Men en fot i varje hörn.
Hur många fötter har jag tänker du?
Ja hur många hörn finns det tänker jag.

Förrådsmiss!!!

Har slängt alla mina sommarklänningar! Av misstag!
I ett jävla infall att rensa ( som jag aldrig, aldrig gör!!!!!!) måste jag tagit fel och slängt även påsen där alla klänningar låg...
Är så jävla deppad att jag funderar på att:
Råna myrorna om jag hittar mina klänningar.
Slänga allt annat i det där jävla förrådet när jag ändå är igång.
Köpa upp hela h&m i ren och skär ilska.
Alternativ bli nudist!!!
Fuck!
Buuuhuuuuuuuuu.......

Drömmar...

Vaknar av att det smattrar mot rutan, själv har jag varit i Grekland. En jäkligt rörig resa men ändock.
En gammal vän fick reda på att jag var där eller trodde att jag skulle komma, önskade sig en alladinask och en resväska.
Ja en helt vanlig önskning..... I drömmarnas värld.

Dagens ungdom eller föräldrar....

Det här ska du få fan för skriker storebror så högt att skyltfönstrens dallrar. Jag duckar ser mig runt omkring och hyssar. Tänk om någon äldre människa hör, tappar hakan över orden och pojkens ålder svimmar och hamnar på sjukhus...
Där det mer eller mindre bara jobbar greker nu för tiden, med tanken på hur krisen i Grekland ser ut. Hon kommer inte förstå ett ord vad de säger, hur kunde Sverige bli så... Kontinentalt....?
Jag vaknar upp ur mina funderingar och mycket riktigt, där står en äldre dam, men hon ser inte på mina barn utan tittar rakt på mig där jag sitter hukad bakom en parkbänk och mumlar för mig själv...
- borde inte skaffa barn... Vart är samhället på väg....socialen ....
Hör jag henne säga när hon avlägsnar sig bort mot torget.
Ja, i de bättre världar finns vare sig svärande barn eller överstressade föräldrar....

Sista inlägget för 2013

Ja, det är väl bara att inse att jag är en looser som bloggare. Nu när det händer så mycket och jag har ett skafferi av händelser har jag lagt locket på. Men det är faktiskt mer av glömska än att jag inte vill/hinner. Facebook och vanligt spygalla hos vänner har funkat. Men jag borde...
Mitt nyårslöfte för 2014 blir således att ta upp mitt bloggande igen.
För vad vore väl världen utan mitt bloggande?
Kanske trist och tråkig, kanske ..... Alldeles ......alldeles.,,,

Rodnaden sprider sig över hela ansiktet.

Det är som att besöka en gammal släkting där man vet att det gått alldeles för lång tid sen sist. Man står tvekandes i farstun och vågar inte riktigt möta den äldres ögon. Harklande haglar tillslut ursäkterna fram och de låter lika falska som rodnaden är röd i ansiktet.

Jag ber om ursäkt, jag är en simpel skit bloggare och jag har verkligen ingen ursäkt mer än att jag är lat! 
Sen har jag faktiskt glömt bort vart jag lagt mina minnesanteckningar för att kunna avsluta skrivandet om semestern. Tyckte jag liksom borde avrunda där innan jag började skriva på något nytt, men nu har semestern för längesedan passerat och mina anteckningar är som hundra åringen som klev ut genom fönstret och försvann....
Vet inte om de hittar in genom det där fönstret igen, så vi får bara sätta oss ner och dricka det upphällda kaffet. Prata om det som är och inte vart jag varit så länge. I åldringens ögon finns ingen anklagan, bara glädje och tacksamhet att jag tagit mig tid att komma tillbaka!

Rädda mig!!!

Ett inhopp mitt i dagboken!
Jag måste få skrika ut, måste få springa genom kala korridorer. Måste slå i dörrar måste låta ilskan landa likt ett slag med knuten hand på mjukt kött.
Jag har nerver likt ett ormbo, krälande över kroppen, jag orkar inte mer! Och allt som sker när jag låter ormarna löpa är att jag själv blir betraktad. Det är mig man nu ser ner på det är nu mig det är fel på.
Måste tillbaka, låsa in, glömma, gömma och låtsas som ingenting. Uppföra mig, inte ställa till. Låta ångesten och ormarna återgå till sina bon.
En ensam tår som snabbt torkad bort. Vara stark, vara som man förväntar sig. Inte ställa till bråk, foga sig efter seden.
En dag kommer jag tillbaka, med full kraft. Jag glömmer inte. Jag lär mig. Och gör aldrig om samma misstag....

Facebook nya bloggen? (Igen)

Prövar vi igen. Känns verkligen naturtroget att skriva samma blogg inlägg 2ggr, men va fan det blir ju inte som det förra för det var spontant och nu har jag glömt det! Men jag försöker sumera det jag hade tänkt säga, det jag skrev men som föll bort...
Det jag skrev var att jag varit en dålig bloggare på sista tiden då Facebook tagit över allt skrivande.
Men hur kul är det egentligen att läsa Facebook om 5år med alla skit inlägg, lögner och falska inlägg om familjeidyller, första vitsipporna, 3åringar som precis lärt sig säga bajs och bilder på champagne i höga glas i solnedgången....
Nä tacka vet jag bloggen med sanningen om hur livet verkligen är, utan klyschor, ren skär naken sanning om en utarbetad wannabe lyxhustru som dricker billig rose i tetrapak!

Facebook nya bloggen?

Inget är som väntans tider

Den som väntar på något gott....
Kl 22.35 kommer faster/nouna/thea...
Och som vi väntar......

Att ha ett företag är som att ha en ständig finne i arselet!

Ta bara det med tre mobilen och deras räkningar. Man fattar ingenting och blir ständigt blåst!
Man måste alltid dubbelkolla allt. Man blir hela tiden skyldig någon jävel pengar för allt går sönder, slutar fungerar, eller bara för att de kan ( bluff fakturor...)
Jag är så trött på alla fakturor och alla utgifter, trött på att vara den trötta sura kärringen som alltid måste dubbelkolla allt. Trött på att vara häxan surtant!
Trött!!!

Jag, en globetrotter ....

Känner mig lika upptagen som en VD, en väldigt fattig VD för visso....
Men ungefär lika upptagen.
Sen kanske en VD har andra uppgifter än barnpassning och strykning men jag är VD i företaget Familjen Eftymiou/Liljegren.
Det är inte så att jag inte gillar jobbet men jag har bara lite för mycket att göra och för lite tid att leva. Och för lite tid att blogga....
Måste börja prioritera!!!!

Flygresor.se

Tror inte mina ögon när jag i dag går in för att boka resan till Grekland som jag igår hittade, helt plötsligt!
Idag är den lika plötsligt borta, och även den veckan efter....
Har jag drömt?
Var det ett skämt?
Jag vill ha min dator tillbaka, orkar inte med en liten iPhone som spelar spratt med mig!
Var fan är min resa?????????

Drömmar

Det är inte förrän man vaknar man minns drömmen, den luddiga mjuka sköna känslan. Suddigt ljuvt och alldeles alldeles underbart.
Samma sak med semestern, nu när det är dags att packa väskan och åka hem minns man dagarna som i en mjuk dimma....
Vad gjorde vi egentligen?
Hur kunde 10 dagar passera så fort?
Och hur ljuvligt stressfritt har vi inte passerat dagarna, som en mjuk skön dröm, som gick över alldeles för fort...

Semester

Jobbigaste på hela semestern:
När vinglaset är tömt och du måste resa dig upp och fylla på det.
Tror jag går ner till baren istället, där fyller de på glaset åt en ;)

En helt vanlig vardagsmorgon!

OM du jobbar på Nyhetsmorgon, eller ska till Grekland :)

England bakar...

Ursäkta?
Ett land som lever på böner på burk, pudding och chips????
Ska man ens bli förvånad när de inte får till sufflén?
Herre Gud, om de vore ett matlagningsland skulle vi väl känna till något mer än fish and chips?

Livet blir aldrig som man tänkt sig

När man var liten lät man stenarna falla ner på händerna;
Hur många barn får jag när jag blir stor?
Ganska många om man skulle tro på alla stenarna som låg kvar på handryggen...
Men så blev det ju inte, så klart...
Och mycket annat som inte blev som man trott, tänker jag när jag rör ner mina salta tårar i kycklinggrytan som heller inte blev som den skulle..
Idag är orken slut, orden uttjatade och allt jag vill är att åka hem till mamma, krypa upp i soffan och bli tröstad och omhändertagen.
Jag är så trött på att vara stark...
Trött på vardagen som är som en utsliten disktrasa, trött på överraskningarna som uteblir och livet som står på pause.
Trött.

Men först måste vi äta, fast vi får nog gå ut och göra det.

Husmor på den goda glada tiden!

Jag ska göra paj, är mästarnas mästare på paj! Lyckas alltid, eller ok, en gång gick det faktiskt käpprätt åt helvete....
Men det var då. En gång av 10 000.
Hör om häpna när jag inför tillberedelse av pajdegen fortfarande efter 30 år måste ta fram kokboken!
En rätt som jag lagat så knogarna gulnar och ändå kan jag inte måtta upp lite mjöl smör och vatten...
Mormor gjorde på en höft, jag drar fram gamle mosters ( mormors syster! ) julklapp från 1996.
Varje gång!

Hostar så jag kissar på mig!

Trodde jag var klar med skiten, bara för att börja om igen. Och efter två graviditeter och minimalt med knipövningar så inte bara får jag lungknip jag blir aningens blöt i trosan också.
Helvetes jävla skit!
Alarmet på telefonen slår på:
-3 veckor till Grekland! 4kilo!!!!! Sätt på Tränings Dvdn!
Vilket skämt, jag får knappt luft och nu måste jag träna också! Skippade förvisso hela förra veckan eftersom jag var pendlande mellan liv och död just då, men nu borde jag inte ha några ursäkter, och just då slår hostbacillerna till med full attack så pass att jag blir liggandes i sängen och kippar efter luft.
Idag tror jag att knipövningar är den enda motion jag klarar av!

enlyxhustrusbekannelser

Före detta mammaledig tvåbarnsmor, pendlande mellan Grekland och Sverige.Förlovad med en grek, och har två barn 6 och 4år gamla. Har bott från och till i Grekland i 20år. Tror sig nu ha flyttat hem, men åker fortfarande titt som tätt till Santorini. Tror sig vara en lyxhustru, men är mest som vilken knegar Svensson som helst...

RSS 2.0